Victor på nya besök hos mormor och morfar

Victor har hälsat på några gånger de senaste veckorna. Agneta och jag blir lika lyckliga varje gång. Vi blir nästan lika lyckliga när våra barn kommer...
Det är härligt att umgås med familjen!




Victor tar en lur på soffan hos mormor och vår gamla katt Prince snusar i andra soffhörnet.


När Victor blivit utvilad, så är det dags att rita en stund. Mormor verkar nöjd med tillvaron.


Bilar är alltid roliga att leka med. Mormor har hittat en på "Loppis", som ska provas nu.


Det dröjer några år innan han blir lika bra som Robert Wells, men det låter bättre och bättre för varje gång tycker morfar.


Tåget plockades fram naturligtvis. Nu är det lätt att köra det genom tunneln...


...och ovanpå tunneln går också bra, trots att Pappa Anders ser en aning tvivlande ut.

Nötter kan användas till annat än att knäcka. Till exempel till att plocka i ett mått. Att jag inte har tänkt på det förut.

Sedan går det att hälla tillbaka nötterna i fatet. Om jag koncentrar mig hamnar ingen nöt utanför.


Nu är det tomt i måttet.


Jag tar nog en vända till...

En bra julklappsbok

Victor och hans föräldrar tyckte att jag behövde litet stöd och rådgivning i min roll som morfar.
Därför gav de mig boken morfar/farfar.nu i julklapp.

Boken är skriven av Tomas Arvidsson, som tidigare har skrivit en del trevliga deckare.





Den här boken innehöll många kloka råd och synpunkter från en erfaren morfar med fyra barnbarn.


Boken inleds med en fin text:

"En vacker dag - och då menar jag en vacker dag - känner du en liten hand som griper runt ditt finger. Du står där förundrad och ser för första gången dig själv speglad i ett barnbarns blick. Men det är inte speglingen av dig själv som är viktig, det är underverket i sig.

Litet senare, men mycket fortare än du tror, känner du en hand som söker din och någon säger "Kom nu då, morfar". Kort efter det sträcker du ut handen mot ett barnbarn som svarar "Nej, morfar, jag har inte tid nu, Ska iväg till kompisarna".

Så ögonblicket är nu.
Det är stort men kort."

Boken avslutas med texten:

"Det enda du kan göra är att försöka vara en bra förebild i vuxenvärlden, en vuxen att lita på och dela funderingar, glädje och bekymmer med.
Det är ett privilegium. Ta vara på det."

Mellan dessa båda fina texter finns massor med händelser som lockar fram skratt och igenkännande leenden.

Tack för en bra julklappsbok, som räcker länge!

Efter jul bar det av till Smögen

På juldagen åkte Agneta, Daniel och jag med katterna till Smögen. Så här lugnt såg det ut från bron i mellandagarna.















Vi hade sköna dagar där med god mat och glad samvaro. Kakelugnen gav god värme när det var kallt ute - liksom de levande ljusen. En trut kom och värmde sig på vår skorsten också.



























Solen sken in så här vackert i köket på nyårsdagens morgon.















Min bok är så spännande att jag inte ens kommer mig för att lägga ifrån mig kaffeskeden. Katten Alfons är helt avslappnad i soffhörnet...

Helgerna slut - och då kom Victor på besök!

När Agneta och jag packade upp i Kungälv efter resan från Smögen, så ringde Carina och ville att de skulle komma en stund till oss.
Vi hade ju inte setts sedan julafton, så det var en glad överraskning för oss.

Victor letade fram lådan med träjärnvägen och började packa upp den. Först prövade han själv att köra i tunnel och annat innan han visade morfar hur det skulle gå till. Sedan fick morfar prova med Victor som rådgivare.


















Victor och mormor kollade in att Volvobilen hade en baklucka, som gick att öppna.














Pappa och Victor har tävling i att göra grimascher med mamma som glad domare.

Varför missar jag alltid tomten?

Igår på julafton var hela vår familj samlad hos Carina, Anders och Victor.
Daniel var redan där när Agneta och jag kom tid på morgonen.
Det var en härlig dag med hjärtlig samvaro utan stress.






Victor provade tomteluva medan han körde omkring en låda med leksaker.














Vi åt frukost tillsammans och sedan blev herrarna i olika åldrar tillsagda att gå och kompletteringshandla.

Carina och Agneta stökade i köket och åstadkom en välsmakande jullunch medan vi var borta.
Daniel gick hem med maten, medan Anders och jag tog en extra sväng med Victor. Han hade somnat i vagnen på hemväg från affären.







Daniel satte sig i soffan och tog SATS inför julbordet.












Pappa Anders och Victor läser i en bok med stor inlevelse medan vi väntar på att tomten ska komma och hälsa på.







Vi andra förberedde oss på olika sätt inför tomtebesöket.






Jag tog en lur på soffan och mamma Carina hittade ett hål i godispåsen, som Daniel hade haft med.




Sedan blev jag ombedd att gå ut och köpa tidningen. På julafton ska man ju vara extra snäll och lydig, så jag gav mig ut i Krokslätt för att leta efter en tidningskiosk. Det var lättare sagt än gjort att hitta en tidning - som ingen antagligen skulle läsa i alla fall.
När jag kom hem igen, visade det sig att en tomte, som pratade finlandssvenska och påstod sig komma från Rovaniemi, hade varit där.
Det är likadant varje år. Han dyker alltid upp när jag inte är där.






I år hade han tydligen lånat mina glasögon och på Daniels uppmaning öppnat mina julklappar.
Det var ju trevligt att kunna få bidra med glasögon, så att julklapparna kom till rätt mottagare.














Victor trivdes gott med tomtens besök. Han hade ju varit mycket snällare än vi andra, så de flesta julklapparna hamnade hos honom.
















En tavla är bra när man vill skriva sina intryck från julaftonens händelser. Victor satte genast igång med detta, men ingen av oss andra förstod riktigt vad han menade...












När Victor fått på sig pyjamasen lekte han med morbror Daniel. Det gick "hett till" ibland.




Blir det boxhandskar i nästa års tomtesäck?





Mormor fick hjälp med att vispa grädde till hennes "nyttiga" Ris a la Malta.



Victor gillar att trycka på knappar...

Luciafest med Victors små vänner

Dagmammorna i området hade ordnat en luciafest idag med inbjudna föräldrar och anhöriga. Mormor Agneta och jag åkte från Kungälv för att vara med Victor och hans små vänner den här morgonen. Det var mysigt och kändes jättegott att se dem allihop.
Sång och sånt blev det inte så mycket med, men samvaron var mycket bra.



Först ville Victor fly från scenen och dagmamman Eva, när han fick se mamma, pappa, mormor och morfar i publiken.




Mamma Carina fick rycka in på scenen och då kunde han tänka sig att vara kvar där.



Efteråt blev det fika med gott tilltugg - lussekatt och pepparkaka.
Victor ville gärna dela med sig av lussekatten.





Men allra bäst var det ändå att leka med kompisarna och alla saker.












För mormor och morfar var det en härlig stund med vår lille pepparkaksgubbe och hans vänner.

Glad överraskning i dagens GP

När jag steg upp i morse satt Agneta redan vid frukostbordet med GP uppslagen. "Titta här" sa hon och visade mig familjesidan.

Där fanns den här bilden, som togs vid Victors namnceremoni på Smögen i september.



Han är väldigt försigkommen vårt kära barnbarn, som kan sätta in annonser i tidningen och glädja mormor och morfar även på det sättet.
Nu misstänker jag förstås att han inte har gjort detta helt ensam. Morfar tror i alla fall att det är Victor som tagit initiativet till detta...

Jag läste i rapporten "Svenskarna och Internet 2008" att hälften av alla femåringar i Sverige har använt Internet, så det dröjer kanske inte så många år innan Victor fixar annonser helt själv via nätet.